Kvällens location


För den här kärleken vill jag aldrig förlora.

En av de första bilderna på oss. Den finaste, roligaste och den mest omtänksamma människa jag någonsin träffat.

Så mycket finare än någonting annat.

Men ni vet hur tacksam man kan vara för vissa i sitt liv också. För att de hjälper, stöttar och torkar mina tårar när det behövs. För vissa i mitt liv är så, de har aldrig gett upp hoppet om mig även fast jag gjorde det för längesen.

FUCK depression.

Just nu skiter jag i hur tabulagt både jag och så många andra tycker det är att prata om hur man mår. Liksom den där "hur-jag-egentligen-mår". Anledningen till att jag ens satte mig här för att skriva från första början beror på ett besked jag fick igårmorse från min nya psykolog som krossade mig totalt. "Sanna. Du befinner dig i en svår depression med en mycket svår ångest". Jaha. "Social fobi också". Jaha. Och nu då?
 
Har liksom lyckats undvika psykologer och allt som hör till så himla länge nu. Senast var för ett helt år sedan nu. Jag har inte viljat veta, inte orkat hantera. Hur mycket jag än förstått att det ännu en gång inte längre är något inom min kontroll blev jag totalt helknäckt av bekräftelsen. Jag tror jag satt i hallen i minst tjugo minuter när jag kom hem och bara grät. Grät för första gången på flera månader. För jag är så rädd. Så jävla rädd att den dumma depressionen kommer vinna över mig. Att jag kommer förbli såhär, vara och känna såhär föralltid. Men jag vill så gärna inte låta den. För jag vill vinna det här kriget.
 
Depressionen skriker mig i örat. Alltid. Hela jävla tiden. Får mig att känna ånger i varenda situation. "Du är för ful". "Du är totalt jävla värdelös, det minns du va?". Den vill se mig såhär. Att liksom känna ånger över att inte berätta, att berätta, att sitta hemma, att inte sitta hemma, att skratta, att inte skratta, att leva, att inte leva. För jag lever inte. Jag liksom bara överlever. Men jag ska ju försöka. Jag har ju lovat alla det.

MIN STUDENT I BILDER


Som ett hål i mitt hjärta.

Ek11A. Inte förrän nu, några dagar efter studenten, har jag lyckats ta in vad studenten faktiskt innebar för oss. Jag kommer aldrig komma tillbaka till Jensen Gymnasium igen och umgås med min klass på samma sätt som innan. Min trygghet och en plats i livet där jag alltid på något sätt lyckades glömma bort allt det onda jag fasade för där utanför. När jag i vintras drogs ner till botten fanns alltid min klass där att luta sig mot, kanske inte för att det var något som jag skyltade om, snarare att den miljön gjorde mig glad och lycklig. Personerna i min klass gjorde mig lycklig. Ett år för mig på Jensen var för lite, jag behöver mer tid. Jag vill skratta åt Simons tråkiga kommentarer igen, jag vill kasta papperstussar på Karim och Oliver igen, jag vill ha tävling i tetris och bubble trouble 2 tillsammans med Lucas igen, jag vill skratta åt när Annette skäller ut Jockum varje lektion igen, jag vill sitta längst bak i klassrummet på min givna plats med Sandra igen, jag vill uppleva trygghet i att komma till skolan varje dag igen, jag vill gapskratta åt Albins sjuka skämt igen, jag vill sitta längst fram på mattelektionen och skratta åt "B" eller Lillemor igen. Jag vill bara göra allt om igen.
   Det skär i mitt hjärta att veta att det aldrig kommer vara som förr. Jag kan nog aldrig visa nog hur tacksam jag är för att dessa människor tog emot mig med så öppna och varma armar när jag började efter sommaren. Efter att ha tappat hoppet om en bra gymnasietid vände allt det där totalt. Mitt lilla, lilla hjärta gör så ont. SÅ mycket kärlek och skratt. Alltid i mitt hjärta.


Min ♥


Jensen studentbal 2014 ♥

Världens härligaste och roligaste kväll. Har bästa klassen och bästa årskursen! Så glad.

LITE UPDATE I MITT LIV

2014, bästa och roligaste perioden i mitt liv! Berlin med klassen, Magaluf med tjejerna, bal och student. På toppen av allt är jag kärast i världen också! Livet just nu alltså

När man lyckas laga sitt hjärta alldeles själv

Ibland blir det bättre än tänkt. Dubbel lycka.

Kom tillbaka.

Jag saknar att krama dig. Jag saknar dina komplimanger om hur fin jag var. Jag saknar när du kittlade mig tills jag gav upp. Jag saknar att alltid få ett "tack för idag"-sms av dig efter vi träffats. Jag saknar att prata i telefon med dig. Jag saknar att se en framtid med dig. Jag saknar att tvinga dig se mina töntfilmer och lyssna på mina töntlåtar. Jag saknar att ha dig bredvid mig i sängen. Jag saknar din arm runt omkring mig om natten. Jag saknar att se in i dina ögon. Jag saknar att pussa dig miljoner gånger om utan att tröttna. Jag saknar att sakna dig fastän vi setts bara en timme tidigare. Jag saknar att vara en del av ditt liv. Jag saknar att skratta åt din barnsliga sida. Jag saknar att kolla på Pretty litte liars med dig. Jag saknar att se dåliga filmer från swefilmer.com med dig. Jag saknar att klia dig i hårbottnen som du alltid bad mig att göra. Jag saknar ditt leende. Jag saknar att se upp till dig och din förmåga att hantera jobbiga saker. Jag saknar att ta töntiga bilder tillsammans med dig. Jag saknar att höra dina djupa andetag som du alltid fick när du somnat. Jag saknar att höra dig säga att jag luktar gott. Jag saknar att säga att du är underbar. Jag saknar känslan av att aldrig vilja släppa taget. Jag saknar att gå hand i hand med dig på stan. Jag saknar att ligga med huvudet på ditt bröst. Jag saknar att skratta med dig. Jag saknar att köpa godis med dig för vi vet varandras favoriter. Jag saknar att tjivas med dig om vilken film vi ska se eftersom att våra filmsmaker är så olika. Jag saknar att ligga i soffan med hög musik på och bara gosa med dig. Jag saknar känslan av att vara lycklig. Jag saknar att känna att jag hittat rätt. Jag saknar att skriva med dig på Facebook som totalt onödiga saker. Jag saknar att ha myskvällar med dig. Jag saknar att höra din röst. Jag saknar duscha tillsammans med dig. Jag saknar att prata med dig om allt möjligt. Jag saknar att spela ishockeyspelet med dig. Jag saknar att behöva sträcka på mig för att kunna nå dina läppar. Jag saknar att vara full tillsammans med dig. Jag saknar att säga att jag saknar dig. Jag saknar att vara hemma hos din mamma med dig. Jag saknar att spela skitgubben med dig och tävla om "först-till-fem". Jag saknar att ha något att se fram emot. Jag saknar att kunna berätta allt för dig. Jag saknar att höra dig säga att du aldrig ville se mig med någon annan. Jag saknar dina fina godnattsms som jag alltid fick se när jag vaknade nästa morgon. Jag saknar att somna mycket tidigare än dig och sen vakna upp när du kryper ner hos mig. Jag saknar att gå på bio med dig och vara oense om filmen var bra eller inte. Jag saknar att stolt visa upp dig för hela världen. Jag saknar att äta ute med dig och bara sitta där på uteserveringen tills det blir mörkt. Jag saknar att sitta ute i solen och fika på Espressohouse på Lilla torg som blivit vår grej. Jag saknar att tvinga i mig en vaniljlatte eftersom att du försökte lära mig att dricka kaffe. Jag saknar att krypa upp i din famn och aldrig vilja gå därifrån. Jag saknar att ligga ute och sola med dig på en filt och höra dig klaga på att det är för varmt. Jag saknar att spela fotboll med dig när du ständigt utmanar mig fast vi båda vet att jag alltid förlorar. Jag saknar gå i samma skola som dig och helt plötsligt få en kram bakifrån för att jag missat att du kommit. Jag saknar dina pussar i pannan och i håret. Jag saknar att skratta åt dina värdelösa skämt. Jag saknar att känna mig liten hos dig. Jag saknar att känna mig trygg varenda minut med dig. Jag saknar att jämföra våra magrutor med varandras. Jag saknar att vara kär i min bästa vän. Jag saknar att inte kunna se någon annan än dig. Jag saknar att längta tills vi ses nästa gång. Jag saknar din hjälp med skoluppgifter jag inte fattade någonting av. Jag saknar det sättet du rör dig. Jag saknar det sättet du fick mig att må bra oavsett. Jag saknar det sättet du förändrade min syn på mig själv och gjorde mig självsäker. Jag saknar att ha tända ljus och bara ligga med dig i mörkret och prata. Jag saknar det sättet du höll ihop mig på. Jag saknar att vara sådär läskigt nykär i dig. Jag saknar att sitta på tåget hem till dig och vara lika pirrig i magen varje gång. Jag saknar att lyssna på "våra" låtar och bli glad när jag hör dem. Jag saknar att känna att min hand passar perfekt i din. Jag saknar allt med dig ikväll.

”Varför ha kvar någon i sitt liv som bara får en att må dåligt?”

Hoppas ni mår bra. Uppdaterar när det är läge igen. Puss ♥

At the end of the day, it’s always you

Tråkiga spegelbilder för 20one gången, ska bättra mig haha. Hej! Har avklarat första dagen i skolan, haha wie. Var jättenervös imorse, men var rätt lugnt när jag väl kom dit. Vår coach pratade bara med oss i 40 minuter och efter det fick vi gå, så har egentligen inget speciellt att säga om skolan än så länge. Mitt schema verkar i alla fall rätt bra! Åkte hem med Alexandra och har varit hemma i någon timme nu. Ska alldeles strax iväg till gymmet och ikväll ska jag bara ta det lugnt. Kolla på Pretty little liars och sådär! See u, puss ♥

♥ // HAPPINESS


Even if it ends badly it’s worth it. If it made you feel something, it taught you something

Från i fredags. Hej på er! Åkte som sagt hem till Mikael igårkväll. Jakob var också med oss, och vi har lagat tacos, kollat på film osv. Mysigt! Åkte hem idag runt 4 och cyklade direkt till gymmet och jobbade i några timmar. Efter det tränade jag och Alex lite rygg och triceps. Så skönt att äntligen kunna vara gång igen! Imorgon börjar skolan igen. En ny skola och en ny klass. Känns väldigt konstigt, men är så himla glad för det så att det inte finns ord! Ska gå och lägga mig nu, behöver vara pigg imorgon. Puss och godnatt!

RSS 2.0