Beyoncé - Crazy in love COVER

 
 Har lyssnat på denna covern flera dagar i rad nu. Har så jäkla svårt för covers i vanliga fall, men ååh vilken känsla.

14 september

Hoppas ni har röstat idag! Att alla som kan, tagit sitt ansvar. Hands up för vår fina demokrati! Själv hoppas jag på en röd-grön-rosa regering. Mitt lilla hjärta kan inte något annat ♥

Espresso House

Gissa hur glad jag är på en skala nu? Efter ett halvår på McDonalds känner jag mig mer än klar där, och äntligen får jag chansen att jobba med något som jag faktiskt tycker är så himla roligt. Älskade, underbara arbetsplats. Så, så nöjd!

Min ängel ♥


Sam smith

"What do you want from me when I just wanna restart, you keep coming back for me when you're the one who tore us apart."
Alltså, hans senaste album. KÄR!

Kvällens location


För den här kärleken vill jag aldrig förlora.

En av de första bilderna på oss. Den finaste, roligaste och den mest omtänksamma människa jag någonsin träffat.

Så mycket finare än någonting annat.

Men ni vet hur tacksam man kan vara för vissa i sitt liv också. För att de hjälper, stöttar och torkar mina tårar när det behövs. För vissa i mitt liv är så, de har aldrig gett upp hoppet om mig även fast jag gjorde det för längesen.

FUCK depression.

Just nu skiter jag i hur tabulagt både jag och så många andra tycker det är att prata om hur man mår. Liksom den där "hur-jag-egentligen-mår". Anledningen till att jag ens satte mig här för att skriva från första början beror på ett besked jag fick igårmorse från min nya psykolog som krossade mig totalt. "Sanna. Du befinner dig i en svår depression med en mycket svår ångest". Jaha. "Social fobi också". Jaha. Och nu då?
 
Har liksom lyckats undvika psykologer och allt som hör till så himla länge nu. Senast var för ett helt år sedan nu. Jag har inte viljat veta, inte orkat hantera. Hur mycket jag än förstått att det ännu en gång inte längre är något inom min kontroll blev jag totalt helknäckt av bekräftelsen. Jag tror jag satt i hallen i minst tjugo minuter när jag kom hem och bara grät. Grät för första gången på flera månader. För jag är så rädd. Så jävla rädd att den dumma depressionen kommer vinna över mig. Att jag kommer förbli såhär, vara och känna såhär föralltid. Men jag vill så gärna inte låta den. För jag vill vinna det här kriget.
 
Depressionen skriker mig i örat. Alltid. Hela jävla tiden. Får mig att känna ånger i varenda situation. "Du är för ful". "Du är totalt jävla värdelös, det minns du va?". Den vill se mig såhär. Att liksom känna ånger över att inte berätta, att berätta, att sitta hemma, att inte sitta hemma, att skratta, att inte skratta, att leva, att inte leva. För jag lever inte. Jag liksom bara överlever. Men jag ska ju försöka. Jag har ju lovat alla det.

MIN STUDENT I BILDER


Som ett hål i mitt hjärta.

Ek11A. Inte förrän nu, några dagar efter studenten, har jag lyckats ta in vad studenten faktiskt innebar för oss. Jag kommer aldrig komma tillbaka till Jensen Gymnasium igen och umgås med min klass på samma sätt som innan. Min trygghet och en plats i livet där jag alltid på något sätt lyckades glömma bort allt det onda jag fasade för där utanför. När jag i vintras drogs ner till botten fanns alltid min klass där att luta sig mot, kanske inte för att det var något som jag skyltade om, snarare att den miljön gjorde mig glad och lycklig. Personerna i min klass gjorde mig lycklig. Ett år för mig på Jensen var för lite, jag behöver mer tid. Jag vill skratta åt Simons tråkiga kommentarer igen, jag vill kasta papperstussar på Karim och Oliver igen, jag vill ha tävling i tetris och bubble trouble 2 tillsammans med Lucas igen, jag vill skratta åt när Annette skäller ut Jockum varje lektion igen, jag vill sitta längst bak i klassrummet på min givna plats med Sandra igen, jag vill uppleva trygghet i att komma till skolan varje dag igen, jag vill gapskratta åt Albins sjuka skämt igen, jag vill sitta längst fram på mattelektionen och skratta åt "B" eller Lillemor igen. Jag vill bara göra allt om igen.
   Det skär i mitt hjärta att veta att det aldrig kommer vara som förr. Jag kan nog aldrig visa nog hur tacksam jag är för att dessa människor tog emot mig med så öppna och varma armar när jag började efter sommaren. Efter att ha tappat hoppet om en bra gymnasietid vände allt det där totalt. Mitt lilla, lilla hjärta gör så ont. SÅ mycket kärlek och skratt. Alltid i mitt hjärta.


Min ♥


Jensen studentbal 2014 ♥

Världens härligaste och roligaste kväll. Har bästa klassen och bästa årskursen! Så glad.

LITE UPDATE I MITT LIV

2014, bästa och roligaste perioden i mitt liv! Berlin med klassen, Magaluf med tjejerna, bal och student. På toppen av allt är jag kärast i världen också! Livet just nu alltså

När man lyckas laga sitt hjärta alldeles själv

Ibland blir det bättre än tänkt. Dubbel lycka.

RSS 2.0