Ful kärlek.

Jag läser ofta runt på bloggar där personen i fråga reser iväg till ett annat land fastän de har en partner där hemma. Det är så fint och det rör mig så mycket av människor som faktiskt tror på sig själva, sin partner och sitt förhållande så pass mycket att inte ens år ifrån varandra skulle förstöra något. Men samtidigt blir jag så ledsen och sårad när jag tänker på det, för allt det där som är så självklart för dem, inklusive mig, var aldrig det för honom. Han som gav upp mig och hela vårt förhållande för en resa som inte ens varade längre än bara några timmar iväg. Det gör ont i mig att veta att vi aldrig någonsin stått på samma plan i vår relation och att det heller aldrig skulle vara en tanke i min värld om situationen varit tvärt om. Jag är på samma sätt lättad att det aldrig hann gå längre tid än ett halvår att få reda på vad jag var för honom, men det är väl så; Bättre sent än aldrig.

Du är din egen hjälte nu.

"När någon lämnar dig, låt dem. Det är ingen idé att slösa tid på människor som väljer bort dig, som väljer något annat före dig. Vad du nu gör med din framtid har inget att göra med dem längre, utan du är din egen hjälte nu. Ja, du kanske saknar dem men kom ihåg att du inte var den som gav upp."

För det är ju rätt värt ändå.

För jag har ju Thailand framför mig. För jag har ju den bästa arbetsplatsen jag kan tänka mig. För jag har ju framtidsdrömmar så stora att det pirrar i hela magen när jag tänker på det. För jag har ju tre viktiga personer och bästa vänner som älskar och känner mig utan och innan. För jag har ju så mycket ambitioner och driv i mig för att kunna lyckas. För jag har ju alla de förutsättningar jag behöver inför ett spännande 2015. För jag saknar ju mindre för varje dag som går. Glad idag.
 
Några favoritminnen.

Three weeks.

För det går lättare för varje dag som går. Han är inte längre det första jag tänker på när jag vaknar och ännu mindre den jag tänker på precis innan jag ska gå och lägga mig. Det finns liksom så mycket annat att glädja sig åt, så mycket annat att lägga ner sin energi på. I samband med att jag jobbar sex dagar i veckan vill jag att all min energi som blir över ska gå åt till fikor, vänner, shopping, mina föräldrar, bloggar, bra musik och utgångar. Och vet ni, jag låter den göra det. Jag tror att man vinner på att ge precis allt man har och förlora på det. Att känna att man har gjort precis allt man kunnat och aldrig spelat på varken sina egna eller någon annans känslor ger ett sundare perspektiv nu såhär i efterhand. Jag förstår att min tid med honom är över. Jag förstår att det aldrig någonsin kommer bli vi igen och jag förstår också att det var detta han sa att han ville. Och på precis samma sätt som att han valt detta måste jag också accpetera det. Jag har därför valt att stå utanför hans liv helt. Jag vill inte ha honom i mitt och det är ett beslut jag är stolt över att jag tagit steget att välja. För jag fungerar så som människa. För mig är det allt eller ingenting alls.
 
För mig är det så viktigt att få skratta. Att få känna igen. Att bara umgås med de som får mig att må bättre. Och jag tänker aldrig låta någon få mig att känna något annat, inte ens någon jag tidigare värdesatte mer än något annat. För livet väntar ju inte.

Åh vad jag längtar efter detta

..Efter brunbrända, bara ben
 
..Efter att sätta sig på flygplanet och ha hela resan framför sig
 
..Efter att äta den maffiga frukostbuffén på hotellet
 
..Efter sena utgångar med min partyprinsessa
 
..Efter goda drinkar och massvis med vin
 
..Efter shopping och lite storstadspuls
 
 ..Efter varma dagar på stranden
 
Bara 12 dagar kvar nu!! Som jag längtar.

ÖJA

 
Två från igår, blev utgång till Öja. Skrattar så otroligt mycket tillsammans med dessa människorna!

Att aldrig riktigt skratta helhjärtat

Hittade denna texten på en blogg (amandawingenfeldt.devote.se) nyss. Precis så är det. Precis så känns det. Att aldrig kunna bli hundraprocentig lycklig igen. För det kommer alltid vara en del av en själv som inte finns kvar.

 

"Jag kan inte låta bli att tycka att det är påfrestande när dina vänner hälsar glatt på en ute på krogen. Jag kan inte låta bli att tycka att det är jobbigt att dem ser mig. Jag kan inte låta bli att tycka att det är riktigt jävla hjärtskärande att veta att du fortfarande finns kvar inom mig någonstans. Snälla, försvinn bara. 

 

 Jag är trött på att känna att det är något som drar mig tillbaka. Jag är trött på att känna att jag inte kan andas fullt ut, att jag inte kan skratta fullt ut och att jag inte kan leva fullt ut. Det är något som håller mig tillbaka. Jag vill släppa taget och springa därifrån. Men det går inte.

 

 För du finns kvar inom mig någonstans. Med minnen, ord och tankar fylls jag med ånger, ilska och ibland hat. Du tog en del utav mig som ännu inte har kommit tillbaka. Den delen som behövs i mig för att jag ska kunna känna mig hundraprocent lycklig igen. 

 

 I vissa stunder känner jag mig starkare än någonsin och jag känner att jag kan fixa allt som kommer i min väg. Medan jag i andra stunder känner att jag helt har tappat greppet om mig själv och om mitt hjärta. 

 

 Ibland förstår jag inte varför jag inte kan lyssna på min egna råd som jag ger till andra. Att det faktiskt visst finns någon för alla och att du inte alls är världens mest ensamma människa. Men ibland så bara väller alla känslor över en. 

 

 Att människor bara blir ett kapitel i boken om ditt liv gör så jävla ont att veta. Men det är också så sant, man måste acceptera det.

 

 Jag vill alltid vara den bästa variationen utav mig, Amanda. Men ibland kan man fan inte vara mer än en människa. Ibland kan jag också må dåligt, känna ångest och vara tom."


JOE & THE JUICE

Så kallt ute nu. Den lilla sommarvärmen som var kvar har den riktiga hösten tagit över. Nya tag för i alla fall mig. Roar mig med jobb 5 eller 6 dagar i veckan, vilket tar mycket på krafterna, men eftersom att det både får mig att tänka på annat och jag faktiskt älskar att strosa runt i cafét kunde det inte kännas så mycket bättre. Cafét blir lite som ens bebis efter alla timmar haha, och under tiden jag är i Thailand ska det renoveras vilket är litegrann som om livet tar en ny vändning. Men tur är väl det att jag kan hitta lycka i jobbet också! Annars rullar livet på som vanligt, lite gråare och tommare än vanligt bara. Men jag har så fina och stöttande människor runt om mig så jag ska nog klara mig igenom denna hösten också. ♥ Har förresten ett litet mission framför mig som innebär en nystart. Liksom fräscha upp hela mig, mitt liv och min garderob osv. Ska bli kul i alla fall!

Mvh räddaste tjejen i världen

Det är så svårt att låta livet rulla vidare som vanligt när man inte riktigt klarar av det själv längre. Att behöva le, skratta och vara glad fast att det gör lite för ont. För den viktigaste och starkaste delen av mig finns inte längre kvar och inte ens jag själv vet riktigt hur jag ska bära mig åt. Jag vill inte vara utan, jag vill inte ersätta, inte tänka vidare. Vill inte se någon annan framtid än den jag så kärt längtade efter, vilket kanske låter envist och naivt efter bara sju månader tillsammans med någon. Men jag förlorade inte bara någon jag var kär i, han var liksom min allra bästa vän. Någon som visste precis allt om mig, mina dyer, dalar och toppar. Att jag nu ska behöva börja om från noll igen gör mig bara orolig och ledsen. För att ha gått in så helhjärtat och stort för någon som aldrig var beredd att gå lika långt skadar både självkänsla och självförtroende. Jag kommer alltid se kärlek som något fint och betydelsefullt att sträva efter men just nu vill jag bara kasta det runt hörnet och inte höra av det på ett jäkla bra tag. (Och nä, livet är inte sådär top notch alltid och jag orkar inte låtsas som det just nu heller.)

När den viktigaste delen av mig inte finns kvar längre.

"You deserve the best" 
- "I already had that"

Finaste.


VACAY

 
ÄNTLIGEN är allt bokat och klart. Den 31 oktober åker jag och min älskade Annie iväg till Thailand, Patong i två veckor. Fest, sol, bad och bara så jäkla mycket umgås. Hur bra? Precis i rätt tid för mig i livet, så himla välbehövligt.

Lyckopiller.

Tre halvbra bilder från gårkvällens förfest, innan utgång på Slagt. Bra kväll, bra gäng!

"Varje dag året runt krossas någons hjärta, och varje dag året runt reser sig någon igen och har klarat sig igenom sorgen." 

I tiotusentals bitar.

Är fortfarande chockad. Förstörd. Så totalt krossad. Från att ena dagen vara i världens bästa förhållande, för att bara dagen efter totalt vändas upp och ner. Tydligen. Det gör så ont i mig att aldrig få vara den som riktigt räcker till. Men det är väl så, bra saker har väl också sitt slut. Men det kommer ta ett tag innan mitt lilla hjärta blir helt igen.

RSS 2.0