Detta.

En sååå mysig midsommar, trots det tråkiga vädret. Älskar lugnet där, och HUR fin är inte skärgården (sista bilden)? Älskar helger som dessa med tre favoriter.

En midsommar i Blekinge


Sun is shining and so are you

 "Everybody will be alright. Dry your tears and hold tight"

The only way is up


Worlds best girl


That happiness.


Summerburst Göteborg

Så jäkla svårslaget! Lever fortfarande på känslan. Alltså, svårt att ens kunna beskriva

The best I've ever had.

204

Woktisdag à la Abrahamsson


Bästis.

Alltså uteserveringar på våren är ju också allt. Bääästa!

At least we stole the show.

Har lyssnat på Kygos nya Stole the show på repeat i lurarna hela dagen. De två timmarna jag satt ute i solen och kände det där ruset genom kroppen fick mig att tänka på de senaste månaderna av mitt liv. På hur mycket jag kämpade med hela mig för att inte ge upp. För snart sex månader sedan blev jag lämnad av den enda personen jag kunde känna mig hundra procent trygg tillsammans med. Jag fick uppleva mitt allra första hjärtekross. Jag var så jävla kär i någon som inte längre var det i mig. Det är som om all glädje totalt sugs ur en och det spelar ingen roll hur mycket man än försöker bygga upp något snarlikt igen, ingenting blir riktigt som det en gång var. Att de första dagarna lyckas gråta sig själv till sömns i samma hörna av sängen varje natt för att varje morgon fortsätta sin vardag som om ingenting hänt. Det är en sådan absurd och påträngande situation att ens försöka hantera men jag minns att jag någonstans där mitt i det hela inte orkade vara med längre. Jag orkade inte se mig själv så ledsen längre. Och jag är så jäkla säker på att precis denna kväll är precis allt det som blev. Att göra det bästa av situationen. Jag kanske inte alltid ville skratta men jag gjorde det ändå. Jag kanske inte alltid ville köra en utgång men jag gjorde det ändå. Jag kanske inte alltid ville hoppa på tåget till jobbet men jag gjorde det ändå. Jag gjorde allt det där för mig själv, för att jag är så jäkla säker på att jag alltid förtjänat så mycket mer än så. Att äntligen känna sig fri från sorg och smärta igen och vara så fruktansvärt tacksam över alla de roliga, stöttande, omtänksamma personerna i min närvaro som fått mig att kikna av skratt varje dag sedan dess. Att veta att man förtjänar och framför allt vad, är den finaste gärningen jag någonsin gjort för mig själv. Ur någonting jobbigt kommer alltid något bra och en lite förfinad och lite starkare version av sig själv, vilket jag är så otroligt tacksam över att jag blivit. "At least I stole the show"

Men ingen annan rör mig som du.


"I love you" - "Thanks."

Aldrig igen.

Mysig måndagskväll.


Do you think the universe fights for souls to be together?


RSS 2.0